Sommar!

Blir val inte sa mycket mer skrivet har eftersom jag kommer hem om en vecka (lite roligt, lite trakigt..), men maste saklart vara lite odraglig och dela med mig av hur varmt och skont jag har det harnere i sodern... Har varit i Virginia ett par dagar nu och det har varit upp emot eller over 30 fuktiga grader varje dag. Nar vi korde ner fran Massachusetts kandes det som att aka framat i tiden, varmare och varmare och mer och mer blad pa traden. Vi korde genom New Yorks utkanter vilket tog laaang tid men fick en fin utsikt mot Manhattan. Under tiden har har vi hunnit med vatmarkshike har i Fairfax med massa grodor och skoldpaddor, en dag i Baltimore, baseballdag med batting cages och minor league match, slagfaltshiking i Richmond, och slappande/barnvaktande har hemma. Tankte aka ner till Virginia Beach nagon dag och ligga pa stranden, troligen kallt i vattnet fortfarande men kan inte vara varre an Maine. Hoppas det varmer upp sig lite hemma innan jag kommer annars stannar jag har...

Québec & Maine

hej från Maine! nu är det en och en halv vecka sedan vi lämnade Waterloo men det känns mycket längre sedan. Första stoppet var en snabbis i Ottawa, Canada's ganska anonyma huvudstad. Det var grått och blött men en fin stad. Gick en runda och tittade på parlamentsbyggnaderna och downtown och körde sen vidare mot Montréal.

Québec kändes faktiskt mer franskt än jag hade förväntat mig, mer än bara språket. Kändes som att vara tillbaka i Europa, fast ändå inte. Det är inga större problem att ta sig fram med engelska, särskilt inte i Montréal, men jag hade inte velat bo där utan att kunna bra franska.
En höjdpunkt i Montréal var Notre-Dame de Montréal, 1800-tals basilikan som inte har ett överväldigande yttre men en desto mer imponerande insida, vackraste jag sett (att det helt plötsligt stod en stor kör framför altaret bidrog till stämningen). Annars blev det mycket promenerande i de olika stadsdelarna, den stora botaniska trädgården, och parken/berget mitt i staden. Och mat förstås; Montreal smoked meat sandwiches (i.e. två brödskivor med groteska mängder kött emellan, mina och Chris åsikter gick isär..), bagels, och poutine såklart.

Nästa mål var Québec city några timmar norrut, som istället för motorvägen nåddes genom lilla Chemin du Roy så vi fick se lite Québecois landsbygd. Mysigt. Och roligt att se hur små hålor på någa hundra personer har gigantiska kyrkor värdiga en större stad.
I Québec city bodde vi perfekt i Old Upper Town, på en klippa ovanför St Lawrence river, med kullerstensgator, gränder och ännu mer europeisk känsla. Kronan på verket är Château Frontenac, ett gigantiskt palatsliknande hotell som hade kunnat vara väl svulstigt någon annanstans men p något sätt passar in. Vi hade bara en dag i Québec vilket var rätt lagom eftersom det inte är så stort, men vi hann med citadellet, sightseeing i gamla staden, färjetur över floden, och en traditionell quebecois lunch (och såklart en sista poutine).

Sen lämnade vi Canada för ett tag och körde ner mot sommarstugan i Princeton, ett avlägset samhälle i östra Maine. Fick se lite djurliv på vägen; två älgar och en kalkon, senare också en räv, vithövdad havsörn och lite annat smått. Stugan ligger jättefint på en smal, tallbeklädd udde vid en sjö full med lommar. Vi hade inte mycket till värme och inget rinnande vatten så det var ganska primitivt, skön kontrast till allt stadsliv. Blev ett dopp i sjön för hårtvätt och för att det hör till, iskallt!! 5 nätter blev det, med dagsturer till New Brunswick, kusten, Maines enda berg Mt Katahdin och området kring Princeton. Lite norrlandskänsla däruppe, absolut inga större städer i närheten. Bara skog, och underligt men trevligt folk. Och restauranger som stänger klockan 7. Och jag fick prova det hederliga amerikanska nöjet att skjuta på saker; lite pistol, gevär och pilbåge. Skrämmande tanke, Elli med vapen?

Nu har vi åkt vidare till Ellsworth utanför Acadia National Park, kom igår och fick en stund i parken och i turistorten Bar Harbor vilket var bra för idag ser det grått och kallt ut. Acadia består av Mount Desert Island och öarna däromkring, skärgård modellen massiv, superfint. Ska dit en tur idag igen, och sen vidare mot Massachusetts.

Sista natten i Ontario

Nu när det bara är 1 natt till jag ska spendera i Waterloo, denna världsstad, så känns det lägligt att blicka tillbaka.
Vad kommer saknas?Folk. Min väldigt brokiga tillfälliga krets. Glatt hejande istället för att titta ner i marken, och spontana små samtal i mataffären eller på busshållplatsen. Skräpmaten, skamlig men ack så god. Roliga mataffärer. Samhällsintresserade människor som tycker det är en självklarhet med välgörenhet och volontärarbete. Tror vi hade mått bra av lite mer sånt. Lärarna. Att vara utbytesstudent i största allmänhet. Ekorrarna, kaninerna, bävrarna, bisamråttorna, färglada fåglar... det är som ett litet zoo vart man än går. Att bara prata engelska! Svenska känns så styltigt nu på något sätt. Påsmjölk. I Ontario köper man mjölk i plastpåse, sätter den i en plastbringare och klipper ett litet hål. Jag hade velat se en livscykelanalys för om det verkligen är bättre än kartonger som återvinns men det påstås vara bra och det är lite småroligt. Var tvungen att fråga i affären första gången för jag fattade inte vad jag skulle göra med de där påsarna.
Kommer inte sakna doften av badhus så fort man sticker ner näsan i ett vattenglas. Usch. Min knöliga säng som måste bäddas varje dag tack vare det plastliknande hala madrassöverdraget. Den dryga betygshetsen på universitetet. Det finns väldigt lite motivation att göra något som inte har betydelse för betygen, och många väljer kurser strategiskt. Inte så meningsfullt. Bristen på lakrits, god ost och kaviar. Att inte veta vad något egentligen kostar, förutom i mataffären. De slänger på skatt efteråt, så man vet aldrig om man har råd om man inte har god marginal. Tramsigt. Cykel/gångovänliga samhällen. Allt är så löjligt utspritt, bil är ett måste och urban sprawl är ett jätteproblem på de flesta ställen. Många har dock börjat inse begränsningarna, inklusive Waterloo, så hade varit intressant att komma tillbaka om 50 år.

Igår var min näst sista tenta, idag min sista, SKÖNT! Gick bra tror jag. Chris kom i förrgår och imorgon blir det Montréal via Ottawa. Québec 19/4, stugan i Maine 21/, Bar Harbor/Acadia 26/4, Sturbridge, Mass. 27/4, DC 29/4, Lund 12/5!
Bye bye 'loo!

Överväldigande tider..

..på många plan!

Vinter? Vår? Sommar? Man hinner inte med. Förra helgen var jag på Elmira Maple Syrup Festival (precis vad det låter som - lönnsirap överallt) och frös i ett flertal minusgrader. Goda pannkakor dock. Lönnsirapkorv, lönnsirapburgare, lönnsirapchips och annat lönnsiraprelaterat fanns också att avnjuta men jag var för mätt efter min halva jättepannkaka. Pancake-flipping contest med simfötter ("flippers") och hederlig kanadensisk stocksågningstävling fanns där med. Såklart. Jag säger då det. En mysig dag trots kylan, väldigt gemytligt, och folk hade vallfärdat till lilla Elmira för detta spektakel. Bilder finns uppe!
Idag däremot höll jag på att få värmeslag i 25 grader + strålande VARM sol. Borde snart komma lite knoppar och blad kan man tycka.

Skolan. Jag insåg igår kväll att jag just hade varit på min sista föreläsning i Canada. Och troligen min sista föreläsning under hela min utbildning, kandidatdelen dvs. Jättekonstig känsla. Lite sorgligt, mycket tillfredsställande! Tänker tillbaka på alla okristligt tidiga morgnar i Ekologihuset när man började förstå att kaffe inte är så dumt ändå. Sida upp och sida ner som panikartat har antecknats. Alla aha-upplevelser när någon äntligen har sagt något riktigt vettigt, och alla blickar av skräckblandad komik som utbytts när något varit ovanligt obegripligt (oorg. kemi och ecological anthropology är nog tungt överrepresenterade i den sistnämna kategorin). Men jag har verkligen trivts som student och kommer sakna det tills jag sitter där igen. Nu ska jag försöka få tag på en exjobbsuppgift. Och skriva lite tentor, men det känns liksom redan färdigt. Kanske lite farligt.

Lovord. Ja, faktiskt. Jag fick en kommentar på min uppsats som löd "vad är dina planer för grad school?" och tänkte att det var nog en komplimang. Gick och frågade henne vad hon menade och fick en rejäl självförtroende-boost! Tyckte att jag var en ovanligt skärpt och intressant ung dam och ville att jag håller kontakt så hon kan följa vad som händer med mig och min "karriär". Karriär! Vi får väl se med den saken, men det är roligt med professorer som engagerar sig i sina studenter. Vanligare här än hemma har jag fått känslan av.

Värme

Det är förvirrande tider i Waterloo. Har gått utan jacka och (nästan) svettats i en vecka, märkligt när det inte finns en knopp i syne och snödrivorna ligger och dräller här och var, men härligt med sol och att kunna jogga ärmlöst. Därför var det lite jobbigt att vakna igår morse och se snöflingor singla ner. Men det är väl som det ska, tyvärr.

I veckan var det St. Patricks day, vilket innebär en överdos av gröna kläder, hattar och inte sällan alkohol från morgon till kväll, med allt vad det medför. Med andra ord en högtid som uppskattas på ett ingenjörstätt universitet (pappa?). Själv hade jag kvällsföreläsning och förundrades på avstånd.
Igår var det festligheter i grannlägenheten, trevligt. Märkligt att vara bland de äldsta dock, inte så vanligt, men verkar som att svenskar är lite sena på det när det gäller utbildning. Känns i och för sig inte som en nackdel, allmänbildningen är faktiskt skrämmande låg ibland. Och det är sant, Sverige förväxlas verkligen med Schweiz, konstant. Nån måste ju byta namn snart.

Nu ska jag skriva färdigt min uppsats om hydropolitik längs Nilen, ett intressant ämne som inte rekommenderas att ge sig in på. Fast mitt utkast var bäst i klassen, en klass på 10 pers och troligen mest sympati för all kolonialhistoria jag har tragglat igenom. Men ändå.

Toronto!

Nu är jag ensammen igen men förra helgen tillbringades som sagt i Toronto. Kort om Toronto:
*namnet kommer från det irokesiska ordet tkronto, platsen där träd står i vatten. Så många träd syntes tyvärr inte till, men en del vatten i form av Lake Ontario.
*är Canadas största stad med ca 2.5 miljoner huvuden, dvs nästan en miljon mer än no2 Montréal och 2 mer än no3 Vancouver
*är Canadas ekonomiska center och, desto viktigare, världens hockeyhuvudstad
*känns lätt igen tack vare Canadian National Tower, mer känt som CN Tower, fram tills 2007 världens högsta byggnad och lite lik lisebergstornet, om man vill vara elak.

Vi passade på att gå till Royal Ontario Museum, halva priset på fredagskvällar, vilket erbjöd allt från dinosaurieskådning och mumier till politiska streckgubbar. Kvällen avslutades med snabbmat framför Canada's avancemang till OS-final.

Lördagen ägnades åt diverse public markets följt av hockeyns högborg, Hockey Hall of Fame. Mycket memorabilia, hjältesagor och diverse hockeyfrosseri. Höjdpunkten var väl att röra pokalernas pokal, Stanley Cup. Sen en promenad bland glasbeprydda skyskrapor och CN Tower och till sist en sen thaimiddag på hotellrumsgolvet. På 17e våningen och med utsikt över Yonge street, Torontos livsåder.

Söndagen gick åt till Kensington market, ett gammalt kvarter med Christiania-känsla fast mindre nedgånget, sedan lunch i chinatown, och sedan var det dags... OS final mot USA som beskådades på en storbildskärm på Torontos "times square". Först lugnt och lite nervöst, sedan glatt och uppsluppet... polisen var där och verkade mer intresserade av matchen än av vad folk sysslade med... tills det var ett par sekunder kvar och USA kvitterade. Då blev det tyst. Nu slutade det ju väl i alla fall vilket var tur, annars hade det blivit nationell depression. Glädjefnattet visste inga gränser, totalt kaos, gatorna fulla med folk. Waterloo var likadant, fast något mindre skala. Hockey är definitivt mer än en sport, det är en nationalsymbol. Lite gulligt.














Annars är det mycket att göra och skriva som vanligt, börjar dra ihop sig. Går galet fort och det är inte mycket mer än en månad kvar tills jag är färdig med mina tentor. Märkligt. Det börjar bli vår, snön ligger i och för sig ganska tjock här och där men solen värmer, Waterloo ligger trots allt på samma breddgrad som södra Frankrike. Lite som att komma till ett nytt ställe igen när snön försvinner!

Reading week

Nyss hemkommen från en välbehövlig minisemester i Washington! Tog väl en 11 timmar att köra ner, fast det kändes kortare. Börjar kanske vänja mig vid proportionerna. Stannade i Niagara på vägen och tittade på fallen, kul att se dem i vinterversionen. Kände igen mig vagt, fast såg väldigt annorlunda ut än på sommaren. Massor av is och väldigt rått & kallt. Stannade till i Buffalo också och åt autentiska buffalo wings, gott men kladdigt. I Washington låg det massor med snö fortfarande efter snöstormen, men vägarna var ok så gjorde ingenting för oss. Fick se lite mer av Washington den här gången, Air & Space museum x2, modern konst på the Mall, Georgetown, National Zoo, och mycket Olympics. Umgicks en hel del med mina små "syskonbarn" James & Jake också, de är av någon anledning väldigt förtjusta i "Elsa". Inte en lugn stund så länge vi var hemma så det blev inte mycket plugg men det kan man leva utan. Massa mat blev det också, om jag hade bott där hade jag blivit ordentligt rund på nolltid.. Och jag fick köra lite bil! Amerikansk premiär. Vet inte om man officiellt får göra det utan internationellt körkort men så ordentligt som jag kör är det ingen som märker. Kändes ganska ringrostigt faktiskt, har inte rört en ratt sedan körkortet. Körde dock bara i förorterna, DC har helt omöjlig trafik i stan och vägen runt om, beltway, är inte mycket bättre fast den är 6 filig. En tjugominuters tripp blev över en timme och det var en bra dag. Lite deprimerande. Bilder kommer!

Vägen tillbaka upp flöt också bra, roade oss med lite kristen radio genom Pennsylvania. Har haft en massa att ta igen i veckan, men har varit ganska produktiv. GIS-kursen börjar bli ganska krävande men det är roligt, särskilt när man får göra kartor, lite kreativt bland allt datafixande.
Imorgon kör vi till Toronto för helgen, här är snöstorm för tillfället men förhoppningsvis är den över vi det laget. Inte ultimata tidpunkten för Toronto, kommer vara kallt, men ska bli skoj.